Hej igen!

Ursäkta att jag inte har bloggat under veckan.

Jag är fortfarande frusterad över att jag inte kan ta nya bilder, måste ta tag i det där med den försvunna laddaren.

Nu lyder jag Inkans önskemål, och ska göra flera stycken i mina inlägg.

I morgon kväll är det dags för årets första klubbtävling. Det är J3 och J4 som ska hopptävla. Det ska bli trevligt. Klubbtävlingarna är så trevliga. Dessa tävlingar bygger ju helt på idiella krafter. Och det är så roligt att vi har så många härliga människor, som kan tänka sig att tillbringa sin lördagskväll, en kall januarikväll i ridhuset. JAg får återkomma i morgon och berätta hur det har gått.

Dagens bild föreställer Johanna på Edward från klubbmästerskapen förra året.

Kram på er alla.

Anna

I går fick jag tyvärr inget tillfälle att skriva i bloggen. Kände mig inte så bra på förmiddagen, så Tove tog hand om mina förmiddagslektioner. Tidigt på morgonen ringde det på vår hemtelefon. Jag hann inte svara, men jag antog att ett sådant tidigt samtal ( ca 06.00) rör sig om tex att någon häst hade kommit lös eller så. Så jag hoppade i kläderna snabbt som bara den och begav mig ut i mörkret, där jag mötte shettisarna på gårdsplanen. De hade lyckats få upp grinden till sin lösdrift ( lösdrift=hage med ligghall/vindskydd där hästarna kan bo året runt). Som tur är så var de lätta att fånga in, så jag var väl ute allt som allt ca 10 minuter. När jag var på väg in, så ringer min mobil. Det är Sofia från polisen som meddelar att en granne till oss har några hästar betandes i sin trädgård. Jag berättar att jag alldeles nyss hade fångat in hästarna. När hon berättar för mig var grannen bor, så tänker jag att det var lite väl långt borta för att shettisarna skulle gå dit, de var ju dessutom hemma på gårdsplanen när jag hittade dem. I vart fall tackar jag Sofia för samtalet, och hon hälsar till mig att"nu kan du väl gå och lägga dig en stund till" Jag hinner precis slumra till när mobilen ringer igen. Det är Liv som ska ha stalltjänsten i helgen. Hon säger glatt: Anna det går några lösa hästar vid hoppbanan. På med kläderna igen, och full rulle ut. Men det var inte shettisarna. Nu var det förra årets föl som hade bestämt sig för att spatsera hem och hälsa på sina mammor. (Stonas hage ligger precis brevid hoppbanan) Fölen som är 7-8 månader bor i en lösdrift en liten bit i från skogen. Så det var såklart de hästarna som hade betat på grannens gräsmatta och inte shettisarna. I fölens hage hade en grind lossnat.

Igår (lördag) var det så hemskt halt ute, så det var inte att tänka på att försöka leda tillbaka fölen igen, utan de fick flytta in i en stor inomhuslösdrift i en lada så länge. I dag var det lika halt på grusvägarna, så Yngve (som äger en av fölungarna) kommer och hjälper till i morgon, så får vi köra upp dem i hästtransporten i stället.

Kram Anna

I dag har jag inte kännt mig bra. Lilla Jossan kommer till sin mamma varje natt och hostar så mycket. Vi sover knappt. Nu har vi i alla fall hostmedicin och hoppas att det blir bättre.

I alla fall så har jag fått bra respons i från mina elever att vi tränat sitsar.

Det glädjer mig att man inte måste vara en "glädjeinstruktör" med massa kul grejor. Utan att eleverna mina förstår att grunder, och basic kan man inte hoppa över.

I alla fall i kväll så har jag och Jossan anmält oss till SOS barnbyar, och vi ska bli faddrar till ett litet barn. Det kostar oss bara 250 kr varje månad. Om ca en vecka får vi info om vårt lilla barn, det känns spännande. Jag skriver ut länken här till alla som vill hjälpa till http://www.sos-barnbyar.se/Om-SOS-Barnbyar/var_verksamhet/Pages/default.aspx .

Jag vet tyvärr inte hur jag skapar en länk här. Får lära mig

Kram Anna

Förlåt. Jag hann inte blogga igår. Här kommer i alla fall ett kortare inlägg.

Den här terminen har jag börjat med att lägga mycket tid och kraft på elevernas sitsar. Sitsen är a och o i ridningen, därför bör man med jämna mellanrum lägga in sitsträning på olika sätt. Jag går just nu fram väldigt mycket till eleverna, drar deras ben till rätta, känner på ryggen , kontrollerar axlarna. Kontrollerar handställningarna, så det blir väldigt mycket tjat om det  just nu.

På bilden Jossan och Penny Sommaren-2007

Kram Anna

Jag glömde att bifoga bilder i det förra inlägget. Jag tänkte bjuda på en sommarbild idag, eftersom det har varit en riktig ruggig vinterdag. Noll grader och regn,Usch..

Bild 1 föreställer Cruster EG, hingstföl född isomras.

Nästa bild föreställer hans mamma Little Striver, när hon premierades för några år sedan.

Den tredje bilden föreställer hans pappa King´s Crusader.

Lille Cruster EG är en riktig hemmaprodukt, då vi äger både mamma och pappa. EG står för att han är född hos oss på Eneby Gård.

Kram Anna

Vissa dagar blir verkligen inte som man har tänkt sig. I dag har det mesta gått snett. Inga allvarliga grejer, men ändå. Det började med att i morse när jag mockade i stora stallet så var torvströet slut. Det visste jag egentligen, för vi skulle ha fått en leverans i går, men det blev något fel, så leveransen kom inte.  Jag ringde i alla fall upp leverantören, och får beskedet att vi inte får vår leverans förrän om en vecka.. Jaja, som tur var fanns det strö på Färingsö Trä(byggvaruhuset) Så de kom med torv på eftermiddagen. Men det innebar att vi inte kunde ströa till hästarna på morgonen, och då blev det massa extra jobb på eftermiddagen. På kvällen när jag ska hålla mina lektioner ringer en granne, som meddelar mig att fölen som går i lösdrift inte har något vatten i sitt badkar. Då åker Maria och jag dit och fyller på. Vi undrar varför vattnet redan var slut, för det borde det inte vara. Men det är inget läckage i badkaret. Då kom jag på att jag har sett en älg dricka ur badkaret förra året, så det kanske är så att vi försörjer en hel älgfamilj med vatten också?? Då passade vi på att titta till en annan lösdrift där det går avels -och ungston. Där är deras höbal nästan slut. Det var konstigt för de hade ju ganska mycket hö i morse. I alla fall så ringer jag upp Stickan, som brukar köra ut höbalarna till hästarna med sin stora lastmaskin. Man kan inte precis köra de på en skottkärra för de väger ca 600 kg. Då visar det sig att han är på semester i Värmland. Så då får jag ägna tid åt att få tag i en annan lantbrukare som har en maskin som kan köra ut hö till hästarna. Och det löste sig till sist. Roffe, en lantbrukare som har kor lovade att hjälpa till med sin maskin. Pust. Så ett stort tack till Tessan och Tove, som fick rycka in och hjälpa till med kvällens ridlektioner. Det här var ju uppgifter som borde ha skötts under dagen, men i bland blir det fel p.g.a att någonting strular på morgonen.

I alla fall så har vår duktiga hovslagare Tomas varit här på kvällen. Så stackars lilla Tarzan har fått en ny sko igen.

Hoppas att det blir en dag med flyt i morgon.

Kram Anna

p.s Rolf-Göran kom på femte plats i Jerringpriset.

Rösta på Roffe. Fram till kl 22.00 i kväll. Tel är 099-23403.

Kram Anna

Du missar väl inte att rösta på ryttaren Rolf-Göran Bengtsson i kväll. Roffe är en av 10 kanditater till årets Jerringpris. Visst vore det fantastiskt om vår OS-silvermedaljör skulle vinna i år.

Du röstar per telefon under idrottsgalan i SVT 1. Kl 20.00

Telefonnumret avslöjas på TV i kväll, och du kan rösta fram till kl. 22.00

Rolf-Göran är en fantastisk förebild för dagens unga ryttare. Han har verkligen bevisat att man inte måste få de allra dyraste hästarna, eller föräldrar som är jätterika, för att kunna bli en världsryttare. Utan att med tränings- och arbetsvilja, så kan man komma långt. Rolf-Göran är uppvuxen på en gård utanför Flyinge. Och jag har läst om att när han gick kurser på Flyinge som ung, då fick han åka hem på kvällarna för att hjälpa sin pappa med lantbruket, som att tex köra skördetröskan.

Tyvärr när man är ute på tävlingsbanorna idag, så ser man allt för ofta barn och ungdomar med sina ponnyer, som knappt kan rida, eller ännu värre inte ens sköter om sina hästar, utan det gör mamma eller pappa. Dom ryttarna kan jag lova , blir verkligen inga världsryttare, och ofta klarar dom inte ens av att rida på större hästar när de blir äldre och har vuxit ur ponnyn.

Nu menar jag ju inte att barnen själva ska ha ansvaret för sin ponny, det ska ju naturligtvis en vuxen ha. Men man kan gott vara med och sköta sin ponny, mocka och utfodra den.

Hos oss på Eneby, när man går i specialgrupper, som dressyr-och hoppkurser, då har man även stalltjänst. Och det är en viktig del i utbildningen, att lära sig fodra och sköta sin häst på rätt sätt. Ni brukar ju träffa de eleverna här på helgerna, då de har stalltjänst hela dagen. Och visst är de duktiga och hjälpsamma. Det brukar vi kalla för Enebyandan. Alla är välkomna, liten som stor, och alla är vänliga och hjälpsamma mot varandra.

Och om Ni bara visste hur många ungdomar som fått sin grundutbildning på Eneby, och sedan blivit verksamma som duktigt yrkesfolk i hästbranchen eller duktiga tävlingsryttare.

Kram Anna